Valutor peggade mot dollarn

Den amerikanska dollarn är en av de mest använda valutorna runt om i världen, både som en officiell valuta och för internationell handel utanför USA:s gränser. Dollarn är uppdelad i 100 enheter som kallas pennies eller cent.

I dag finns det en rad länder som använder sig av den amerikanska dollarn, till exempel Karibiska Nederländerna, det vill säga Bonaire, Saba, Sint Eustatius. Dollarn används emellertid i många latinamerikanska länder, till exempel Ecuador, El Salvador, Panama och Argentina. Även länder med svaga valutor såsom Zimbabwe använder sig av dollarn som en officiell valuta.

Nedan är en lista över några av de ekonomierna som för närvarande peggar sin valuta till den amerikanska dollarn.

Land	Region	Valutanamn	Kod	Peg	Sedan
Bahrain	Middle East	Dollar	BHD	0.376	2001
Belize	Central America	Dollar	BZ$	2.00	1978
Cuba	Central America	Convertible Peso	CUC	1.000	2011
Djibouti	Africa	Franc	DJF	177.721	1973
Eritrea	Africa	Nakfa	ERN	15.000	2005
Hong Kong	Asia	Dollar	HKD	7.84	1998
Jordan	Middle East	Dinar	JOD	0.71	1995
Lebanon	Middle East	Pound	LBP	1507.5	1997
Oman	Middle East	Rial	OMR	0.385	1986
Panama	Central America	Balboa	PAB	1.000	1904
Qatar	Middle East	Riyal	QAR	3.64	2001
Saudi Arabia	Middle East	Riyal	SAR	3.75	2003
United Arab Emirates	Middle East	Dirham	AED	3.673	1997

Källa: Världsbanken

Amerikas

Med stor turismtillströmning från USA är Karibien en myriad med knutna valutor, vilket håller kraften i turistdollar stabil. Aruba och Nederländska Antillerna, tidigare holländska kolonier i östra Karibien, knyter fast till amerikanska dollar, liksom öarna som använder den karibiska dollarn. Dessa inkluderar Antigua, Dominica, St. Kitts, St. Lucia, St. Vincent och Grenadinerna och Grenada. Barbados fixar sin dollar med den amerikanska valutan, och Bahamas, Belize, Bermuda och Kuba är andra önationer runt Mexikanska golfen som också är knutna till dollarn. Bolivia, Ecuador, Guyana, Panama och Venezuela är fastlandet i Central- och Sydamerika med fast växelkurs.

Afrika

Länder i Afrika använder ofta valutapegning, även om många är kopplade till CFA-francerna, två valutor som används i Centralafrika. Båda garanteras av Frankrikes regering, så i slutändan påverkar euron det internationella värdet. Flera andra afrikanska länder använder sydafrikanska rand, en del av ett randbaserat gemensamt monetärt område i södra delen av kontinenten. Dijibouti och Eritrea kopplar lokala valutor till den amerikanska dollarn.

Mellanöstern

Bahrain, Irak, Jordanien, Libanon, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten använder vardera en pegg till den amerikanska dollarn. Till skillnad från Afrika är den amerikanska dollarn den enda valutan som används i regionen för att fastställa lokala valutakurser.

Särskilt i de oljerika länderna möjliggör en koppling till den amerikanska dollarn en viss finansiell stabilitet för länder som är beroende av resursexport för inkomst. Ekonomier är mindre volatila än när de flyter på efterfrågan på råvarumarknaden.

Asien

Hongkong har kopplats till den amerikanska dollarn sedan 1998 och Mongoliet. Kazakstan, Turkmenistan och Vietnam är andra länder som kopplar sin valuta till dollarn. Kina har haft en historia av både officiellt och inofficiellt knytning till den amerikanska dollarn samt traditionellt undervärderat sin yuan för att förbättra sin exportposition globalt. Officiellt kan Kina ha den positionen att det använder en korg med valutor, men det avslöjar inte de relativa vikterna för dessa valutor.

Olika typer av växelkurser

Det finns två typer av valutakurser – flytande och fasta. Den amerikanska dollarn och andra större valutor är flytande valutor – deras värden förändras beroende på hur valutan handlas på valutamarknader. Fasta valutor får värde genom att vara fasta eller knutna till en annan valuta.

Vad betyder pegging?

När länder deltar i internationell handel måste de se till att deras valutas värde förblir relativt stabilt. Pegging är ett sätt för länder att göra det. När en valuta är knuten eller fast, är den bunden till ett annat lands valuta. Länder väljer att peka sin valuta för att skydda konkurrensen hos sina exporterade varor och tjänster. En svagare valuta är bra för export och turister, eftersom allt blir billigare att köpa. Ju bredare fluktuationerna i valutor är, desto mer skadligt kan det vara för internationell handel. Många länder valde dock att upprätthålla en fast policy och idag finns fortfarande ett betydande antal valutor kopplade till den amerikanska dollarn.

Länder knyter fast för att säkerställa att deras varor och tjänster förblir konkurrenskraftiga istället för att påverkas negativt av den konstanta fluktuationen av en flytande valutas växelkurs.

Bretton Woods-avtalet

Greenbacken, som den amerikanska dollarn är allmänt känd, var knuten till guld enligt Bretton Woods-avtalet eftersom USA innehade de flesta av världens guldreserver. Detta system minskade volatiliteten i internationella handelsförbindelser eftersom de flesta valutor var knutna till den amerikanska dollarn. Detta avtal avslutades av president Richard Nixon i början av 1970-talet.1 När systemet kollapsade var länderna fria att välja hur deras valutor skulle fungera på valutamarknaden. De kunde knyta den till en annan valuta, en valutakorg eller låta marknaden avgöra valutans värde.

Fasta kontra flytande valutor

Idag finns det två typer av valutakurser som fortfarande finns – flytande och fasta. Stora valutor, som japansk yen, euro och amerikansk dollar, är flytande valutor – deras värden förändras beroende på hur valutan handlas på valutamarknader eller valutamarknader. Denna typ av växelkurs baseras på utbud och efterfrågan. Denna kurs bestäms därför av marknadskrafterna jämfört med andra valutor. Eventuella förändringar i valutapriset pekar på styrka i ekonomin, medan kortsiktiga förändringar kan peka på svaghet

Å andra sidan får fasta valutor värde genom att de fixeras till en annan valuta. De flesta utvecklings- eller tillväxtmarknadsekonomier använder fasta växelkurser för sina valutor. Detta ger exporterande och importerande länder mer stabilitet och håller också räntorna låga

Länder har olika anledningar till att kopplas till dollarn. De flesta av de karibiska öarna – Aruba, Bahamas, Barbados och Bermuda, för att nämna några – kopplar sina valutor till US-dollarn eftersom deras huvudsakliga inkomstkälla härrör från turism som betalas i dollar. Fastställande av US-dollar stabiliserar deras ekonomier och gör dem mindre volatila.

I Afrika är många länder kopplade till euron. Undantagen är Djibouti och Eritrea som kopplar sina egna valutor till den amerikanska dollarn. I Mellanöstern knyter många länder, inklusive Jordanien, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten till den amerikanska dollarn för stabilitet – de oljerika länderna behöver USA som en viktig handelspartner för olja.

I Asien fixar Macau och Hong Kong sig till den amerikanska dollarn. Kina har å andra sidan varit inblandat i kontroverser om sin valutapolitik. Även om det inte officiellt kopplar den kinesiska yuan till en korg med valutor som inkluderar amerikanska dollar, klarar den den genom att gynna dess tillverknings- och exportdrivna ekonomi.

Det är naturligt för många små länder att knuyta sin valuta till amerikanska dollar, särskilt om den primära inkomstkällan kommer i form av dollar. Denna peggade strategi hjälper till att stabilisera och säkra små ekonomier som annars inte kan motstå volatilitet.

Omvänt kommer stora och växande ekonomier att ha svårt över tid att upprätthålla en fast valutapolicy, som så småningom kommer att snöboll till ett stort behov av att köpa fler och fler dollar för att upprätthålla rätt förhållande.