fbpx

Alvin från Göteborg

Registrerade sig hos valutamäklaren Skilling för 35 minuter sedan.

» Prova Skilling du med.
73% av retail kunder förlorar pengar.
Visa inte igen

Följ oss på

Valutahandel.se Site Logo
featured image

Alla kommer vi i kontakt med råvarumarknaden på ena eller andra sättet varje dag. En av de allra vanligaste råvarorna vi har kontakt med är energi, och då framförallt olja som på ett eller annat sätt påverkar vårt liv.

Olja är en del av energimarknaden, och är den allra mest likvida hårda råvaran som handlas av investerare, spekulanter, producenter och raffinaderier. I denna text går vi genom oljemarknaden, vilka aktörer som finns och hur det går till att handla med denna råvara. För de mest tillgängliga mjuka råvarorna så har vi en speciell artikel om det.


Kolla även in vår tidigare artikel om vad som bestämmer priset på olja. Nedan visas oljepriset för Brent, crude och cushing . Vi tar även upp de största aktörerna, internationella oljebolag och vem som betyder något på marknaden.

Senaste oljepriset enligt nedan
Priserna är inte säsongsanpassade.
Crude oil West Texas Intermediate: [] USD per barrel, uppdaterad 1970-01-01 01:00:00
Crude oil Brent Europe: [] USD per barrel, uppdaterad 1970-01-01 01:00:00
No. 2 Heating Oil New York Harbor: [] USD per gallon, uppdaterad 1970-01-01 01:00:00

Cushing, OK Crude Oil Future Contract 1 [PET.RCLC1.D]: 83.91 USD/tunna (Uppdaterad: 2021-11-02)


Europe Brent Spot Price FOB [PET.RBRTE.D]: 84.42 USD/tunna (Uppdaterad: 2021-11-02)


Cushing, OK WTI Spot Price FOB [PET.RWTC.D]: 83.91 USD/tunna (Uppdaterad: 2021-11-02)

Vilka är de största aktörerna på oljemarknaden?

Världsmarknaden för olja är komplex, såväl regeringar som privata företag deltar i arbetet med att flytta olja från konsumenter. Statligt ägda nationella oljebolag (NOC) kontrollerar de flesta av världens bevisade oljereserver. I dag uppgår deras andel av ägandet till cirka 78 procent, och de står för cirka 58 procent av världens oljeproduktion. Internationella oljebolag (IOC), som ofta är publika bolag vars aktier handlas på olika börser, äger resten av de globala oljereserverna och svarar för den övriga produktionen.

Det finns tre typer av företag som levererar råolja till den globala marknaden. Varje typ har olika operativa strategier och produktionsrelaterade mål:

Shell Logo

Internationella oljebolag (IOC)

Detta inkluderar företag som ExxonMobil, BP och Royal Dutch Shell. Dessa företag är helt ägda av investerare och försöker främst öka sitt aktieägarvärde. Som ett resultat tenderar de att fatta investeringsbeslut baserade på ekonomiska faktorer. Dessa företag är vanligtvis snabba med att utveckla och producera de tillgängliga oljeresurserna. Detta för att de skall kunna sälja sin produktion på den globala marknaden. Även om dessa producenter påverkas av lagarna i de länder där de producerar olja, fattas i slutändan alla beslut i företagets och dess aktieägares intresse, inte en regerings intresse.

Nationella oljebolag (NOC)

Denna typ av företag kan betraktas som förlängning av en regering eller en myndighet. Denna kategori företag inkluderar till exempel bolag som Saudi Aramco (Saudiarabien), Pemex (Mexiko), China National Petroleum Corporation (CNPC) och PdVSA (Venezuela), bland andra exempel. Saudi AmarcoDessa företag stöder sina regeringar ekonomiskt och ibland även strategiskt. De tillhandahåller ofta bränslen till sina inhemska konsumenter till ett lägre pris än vad de skulle kunna få ut från den internationella marknaden. Dessa företag har inte alltid incitament, medel eller avsikt att utveckla sina reserver i samma takt som internationella oljebolag. På grund av de olika målen för deras lands regeringar har dessa NOCs mål som inte nödvändigtvis är marknadsorienterade. NOCs mål inkluderar ofta anställning av medborgare, främja en regerings inrikes- eller utrikespolitik, generera långsiktiga intäkter för att betala för statliga program och leverera billig inhemsk energi. Alla NOCer som hör till medlemmar i Organization of the Petroleum Exporting Countries (OPEC) ingår i denna kategori.

NOCer med strategisk och operativ autonomi

Dessa NOCer fungerar som företag och fungerar inte som en förlängning av regeringen i deras land. Denna tredje kategori inkluderar Petrobras (Brasilien) och Statoil (Norge). Dessa företag balanserar ofta vinstorienterade problem och landets mål med utvecklingen av sin företagsstrategi. Även om dessa företag kan stödja sina lands mål, är de främst kommersiellt drivna. Det är inte heller ovanligt att dessa företags aktier handlas publikt.
Under 2012 producerade 100 företag 84 procent av världens olja. NOCs stod för 58 procent av den globala oljeproduktionen.

OPEC samlar världens oljerikaste länder

OPEC är en grupp som inkluderar några av världens mest oljerika länder. Tillsammans kontrollerade dessa länder cirka 73 procent av världens totala bevisade oljereserver* under 2013 och de svarade för 40 procent av världens totala oljeförsörjning det året. Varje OPEC-land har minst en NOC, men de flesta tillåter också internationella oljebolag att operera inom sina gränser.

OPEC försöker hantera oljeproduktionen i sina medlemsländer genom att sätta oljeproduktionsmål för varje medlemsland. Efterlevnaden av OPEC-kvoterna är blandat eftersom produktionsbeslut i slutändan är i de enskilda medlemsländernas händer.

I allmänhet finns det tre huvudfaktorer som avgör OPECs hur effektivt organisationen kan påverka oljemarknaden:
+Hur ovilliga eller oförmögna konsumenter är att inte använda olja.
+Hur konkurrenskraftiga icke-OPEC-producenter blir när priset på olja ökar.
+Hur effektivt OPEC-producenter kan leverera olja jämfört med icke-OPEC-producenter.

OPECs oljeexport svarade för cirka 62 procent av den totala havsburna råolja som handlades internationellt 2013, enligt uppgifter från Lloyd's List Intelligence tankers tracking service. Skillnaden mellan marknadsefterfrågan och olja som tillhandahålls av icke-OPEC-källor benämns ofta ”call on OPEC.”

Saudiarabien, den största oljeproducenten inom OPEC och världens största oljeexportör, har historiskt sett haft den största andelen av världens reservproduktionskapacitet. Som helhet upprätthåller OPEC världens hela reservkapacitet för oljeproduktion. Det är i allmänhet inte kostnadseffektivt för internationella oljebolag att utveckla och bibehålla ledig reservproduktionskapacitet, eftersom IOCs affärsmodell maximerar intäkterna genom att fortsätta producera olja så länge priset för att sälja den varan är högre än kostnaden för att få ett extra fat olja till marknaden.

Energy Information Administration, EIA, definierar reservkapacitet som oljeproduktionsvolymen som kan tas i drift inom 30 dagar och upprätthållas i minst 90 dagar.

Reservkapacitet kan också betraktas som skillnaden mellan ett lands nuvarande oljeproduktion och dess maximala oljeproduktionskapacitet. Om en störning inträffar kan oljeproducenter använda reservkapacitet för att måttligt öka världens oljepriser genom att öka produktionen för att kompensera förlorade oljeförsörjningar.

*Bevisade reserver är mängden olja i ett visst område som är kände med rimlig säkerhet, och som med dagens teknik kan utvinnas kostnadseffektivt. Världens bevisade oljereserver är cirka 1,6 biljoner fat och den globala oljeproduktionen är i genomsnitt cirka 90 miljoner fat per dag.

Världens största olje- och gasföretag

Listan nedan är rangordnad efter intäkter.
1. China Petroleum & Chemical Corporation (Sinopec)
2. Royal Dutch Shell
3. China National Petroleum Corp (CNPC)
4. BP Plc
5. ExxonMobil
6. Total
7. Chevron
8. Rosneft
9. Lukoil
10. Phillips 66

Vad är det för skillnad mellan amerikansk shale och Brent?

Skifferolja, Amerikansk shale, shale oil eller shaleolja, kärt barn har många namn. För att sedan komplicera situationen ytterligare kan shale oil betyda två olika saker som skiljer sig väldigt mycket åt. Dels finns det en mineral som kallas för oil shale som egentligen består av ett solid material som kallas kerogen. Denna mineral förekommer huvudsakligen i fast form. Det har förekommit försök att använda detta som bränsle ibland annat Estland. Vi benämner fortsättningsvis denna typ för oljeskiffer för att undvika förväxling.

Den andra, nyare och mer populära betydelsen av shale oil är råolja som utvunnits från finkornig skiffer som har en hög porositet och innehåller olja men mycket liten permeabilitet. Med porositet kan sådan skiffer innehålla en hel del vätska och gas och gör det ofta. Men porerna kopplas inte ihop så att berget har låg permeabilitet och vätskorna kommer inte att migrera särskilt mycket genom skifferlagren. I motsats till oljeskiffer innehåller denna shale oil” mycket vätskor och gas. Oljeskiffer innehåller endast den fasta kerogen som inte är som råolja och som retorterar omvandlas till mycket reaktiva instabila vätskor.

Hos shale oil har de innehållande kolväten inga ovanliga egenskaper och de är ganska stabila. När det gäller shale oil är allt som behöver göras för att få i gång produktion att bryta upp skifferlagren och därigenom skapa öppna kanaler genom vilka de befintliga vätskorna och gaserna kan strömma. Processen brukar benämnas frackning. Normalt så är amerikansk skifferolja avsevärt billigare än Brent olja och den kan användas till färre industrier innan den är förfinad.

Kemiskt sett är de identiska

Denna typ av vätska från tät skiffer är kemiskt identisk med råolja. Ofta är det ganska lätt, något som i allmänhet är ett gynnsamt attribut. Innehållet ger en hög andel bensin genom dieselmaterial. Det förfinas enkelt med användning av konventionell utrustning utan designegenskaper. Vanliga raffinaderier tenderar inte att ha några problem med att acceptera det, förutsatt att deras anläggning är inriktad på råolja av liknande kvalitet.

Problemet med shale oil är produktionskostnaderna. Det krävs mycket mer pengar för att utvinna ett fat shale oil jämfört med en vanlig lätt råolja. Medan shale oil används i USA är andra länder fortfarande beroende av konventionellt råolja på grund av tekniska begränsningar och kostnadsfaktorn. Shale oil går således att substituera med WTI, West Texas Intermediate, som är den vanligaste råoljan som handlas i USA. WTI används i huvudsak för att framställa bensin, medan Brent används för att göra både bensin och andra destillat. WTI handlas i allmänhet till ett högre pris, medan Brent betingar ett lägre pris i handeln marknaden. WTI har en enorm efterfrågan i USA, medan Brent är mer passande för den nordvästra europeiska marknaden.

Shale oil är dyrare att utvinna & säljs billigare

Fracking är ett viktigt teknologiskt framsteg för olje- och gasindustrin. Förutom att öppna upp ytterligare mängder naturgas och olja för produktion, ger fracking möjlighet för utvinningsföretag att återvinna shale oil från avlagringar som var omöjliga att bearbeta för bara några decennier sedan.

Men den nya tekniken har också infört nya kostnader för oljeutvinningsprocessen. Shale oil är betydligt dyrare att utvinna än konventionell olja. Kostnaderna kan variera mellan 40 och 90 USD per fat, ibland betydligt mer. Detta skall ställas mot kostnaden att utvinna ett fat konventionell olja. Saudiarabien kan producera olja för så pass litet som 10 USD per fat, medan det globala genomsnittspriset brukar anses ligga mellan 30 och 40 USD per fat. Att producera olja till havs, något som till exempel Norge, Holland och Storbritannien gör, är betydligt dyrare.

Norges betydelse på oljemarknaden

Olja förekommer i stor mängd i Nordsjön, vilket betyder att länder som Norge och Danmark historiskt sett kunnat dra fördel av ett högt oljepris, något som behövs eftersom djuphavsborrning är väldigt dyrt. Sverige har ingen del av Nordsjöfyndigheterna, och har inga egna producerande oljefyndigheter, även om det har gjorts flera försök att utvinna olja på Gotland.

Den olja som utvinns i Nordsjön benämns Brent, ibland också Brent Crude eller Brent Blend. Som olja skiljer den sig från den mest handlade oljan, WTI, eller West Texas Intermediate men de är båda av typen Light Sweet, vilket innebär att oljan har mindre än 0,5 procent svavel, samt att den har en relativt låg viskositet och densitet. Söta lättoljor är mycket eftertraktade och betalas högre än tyngre oljor som är svårare att bearbeta och förädla till bensin och diesel.

Brent är därför, precis som WTI, en av de referensoljor som andra typer av oljor prissätts mot. Brent handlas precis som WTI på de stora råvarubörserna världen över, men till skillnad från WTI är Brent fysiskt avräknad. Det sker således inte någon fysisk leverans, vilket gör att vi inte ser de leverans- och lagerproblem som ibland uppstår med WTI.

Olja är en betydande andel av Norges ekonomi. Mellan 40 och 70 procent av landets export kan kopplas till endera olja eller gas, även om siffrorna sannolikt kommer att ha ändrats vid kommande årsskifte. Norge var tidigare en av de tio största producenterna av olja och gas, men har nu ramlat ned i tabellen. Norge kommer på plats 15, efter länder som Venezuela, Mexiko, Nigeria och Angola, men före länder som Qatar, Algeriet, Oman, Libyen och Storbritannien.

Land Miljoner fat/dag Marknadsandel
USA 19.51 19 %
Saudiarabien 11.81 12 %
Ryssland 11.49  11 %
Kanada   5.50   5 %
Kina   4.89   5 %
Irak   4.74   5 %
UAE   4.01   4 %
Brasilien  3.67   4 %
Iran   3.19   3 %
Kuwait   2.94   3 %
Total topp 10 71.76   71 %
Totalt 100.63

1959 upptäcktes den första oljefyndigheten i Nordsjön, i Gröningen utanför Holland. Phillips Petroleum gjorde sedan det första kommersiella fyndet 1963. Norge började sedan dela ut undersökningslicenser 1963. Den första borrningen, som emellertid misslyckades, gjordes 1966. Sedan 1969-talet har det producerats olja från den norska kontinentalsockeln när Phillips Petroleum upptäckte oljefältet Ekofisk som kom att bli ett av världens största oljefält.

Hur produceras oljan?

Sedan slutet av eran av ”lätt olja” har oljeindustrin börjat leta efter kolväteuppsättningar i områden där för några decennier sedan inte var lönsam på grund av dess höga kostnader och risk, bland annat även offshore. Sökningen efter olja (prospektering) under omfattar i allmänhet en rad olika faser, och det skiljer sig en del åt beroende på vilken typ av fyndighet det handlar om. Huvuddragen är emellertid desamma.

Den första fasen består av insamlandet av bibliografiska, seismiska, badymetriska, etc. information om det område som det har erhållits undersökningstillstånd för. I den andra fasen av prospekteringen sker det seismiska förvärvet. Företagen börjar söka efter förekomsten av underjordiska geologiska formationer där det potentiellt kan finnas olja eller gas. Detta brukar på engelska kallas för “seismic acquisition”. I samband med detta faller många fyndigheter eller så kallade leaser bort då det ofta visar sig att det helt saknas olja, eller att det inte är ekonomiskt möjligt att utvinna den olja som finns med vinst.

När det är konstaterat att det finns en oljefyndighet, och att det är ekonomiskt försvarbart att utvinna den börjar arbetet. Det är dags att börjar förbereda borrplatsen, detta görs genom att skapa vägar med mera. Först därefter förs borriggen till platsen, vilket brukar ske med en flotta om cirka 20 lastbilar. Nu är det dags att bygga den infrastruktur som krävs för att utvinna den olja och naturgas som finns mer än en mil under marken. En brunn borras rakt ner i marken under borrdynan. Det första steget är att borra det som kallas ythålet ner till ett djup av 100 fot under den djupaste kända akvifern. Ett stålhölje cementeras sedan på plats så det finns ingen risk för att förorena grundvattnet.

Efter detta borras det “långa hålet” till ett djup cirka 1000 meter ovanför det underjordiska området där olja och naturgas finns.

Till skillnad från vertikal borrning, minimerar horisontell borrning påverkan och omfattningen av störningar över marken genom att låta borrarna bara använda en borrkudde för flera brunnar istället för flera kuddar med en enda brunn vardera. Dessa tekniska framsteg innebär att dagens brunnar är färre i antal och också mindre än de brukade vara för bara 10 eller 20 år sedan.

När målavståndet har uppnåtts avlägsnas borrröret och stålröret skjuts till botten. Detta “brunnshölje” är cementerat på plats. Rigorösa tester utförs för att säkerställa att röret är ogenomträngligt innan någon produktion av naturgas eller olja kan ske. När all borrning är klar och kvarstår en produktionssite som har samma storlek som ett tvåbilsgarage. Oljan måste sedan fraktas bort till ett raffinaderi, något som ofta sker med hjälp av tankfartyg, lastbilar eller genom att koppla upp källan till en pipe line.

När all utvunnen olja och naturgas har producerats kräver lagen att brunnen är permanent pluggad och marken återställs till det som det var innan borrningen startade. Landet kan sedan användas för andra aktiviteter och det finns inga tecken på att en brunn en gång var där.

Tre nyckelspelare

Det finns tre typer av företag som verkar på oljemarknaden, upstream, midstream och downstreams. Det finns många företag som arbetar i alla delar, till exempel ExxonMobil (NYSE:XOM), medan andra endast arbetar i en del av kedjan.

Upstream är företag som specialiserar sig på prospektering. Dessa företag arbetat med att hitta underjordiska råoljefält. De borrar sedan prospekteringsbrunnar men de genomför även borrningar i etablerade brunnar för att utvinna olja och gas. Här återfinns till exempel svenska noterade företag som Lundin Energy https://www.lundin-energy.com/sv/, Africa Oil, Thetys Oil och amerikanska företag som ConocoPhillips (NYSE: COP).

Midstream. Företagen i detta segment arbetar med transport, lagring och bearbetning av olja och gas. När resurserna har återvunnits måste de transporteras till ett raffinaderi, som ofta befinner sig i en helt annan geografisk region jämfört med olje- och gasreserverna. Transporten kan omfatta allt från tankfartyg till rörledningar och lastbilar. Företag som arbetar i detta segment är till exempel Teekay, Frontline, Tsakos Energy Navigation (TNP), Nordic American Tanker (NAT) och Kinder Morgan (NYSE:KMI).

Downstream. De företag som finns i denna del av värdekedjan arbetar med att förädla produkterna som de andra har funnit. Det är i allmänhet raffinaderier, men handlar även om marknadsföring och kommersiell distribution av dessa produkter till konsumenter och slutanvändare i ett antal former inklusive naturgas, dieselolja, bensin, bensin, smörjmedel, fotogen, jetbränsle, asfalt, eldningsolja etc. Företag i detta segement är till exempel Marathon Petroleum (NYSE:MPC), Delek U.S. Holdings, (NYSE:DK) och Tesoro (NYSE:TSO).

Var ligger de största hamnarna för oljetransporter?

Olja behövs sällan där den utvinns. Av den anledningen måste den transporteras, ofta långa sträckor, och ofta med tankfartyg. För att ta reda på vilka som är de viktigaste hamnarna i oljesektorn börjar vi med att titta närmare på hur olja transporteras världen över.

Fig 1 – Större transportleder för oljan
De flesta känner till Panamakanalen som förbinder Atlanten med Stilla Havet. Detta är emellertid endast en av alla de kanaler och transportvägar som oljan fördas utmed. Kartan visar att det finns två större transportleder, Hormuzsundet och Malaccasundet. Av detta kommer det naturligt att de större hamnarna är de hamnar varifrån oljan börjar och slutar sin resa.

Fig 2 – Hormuzsundet och större oljehamnar i dess närhet

Hormuzsundet knyter samman Omangulfen med Persiska viken. Varje dag passerar ungefär 117 miljoner fat råolja genom Hormuzsundet. Den största exportören av olja i denna region är Saudiararabien. Saudiarabien har emellertid inte bara en hamn, det finns ett antal sådana vilka tabellen nedan visar. Enligt tabellen är Al Juaymah Terminal den hamnen med störst kapacitet. Andra större hamnar i regionen är Port of Fujairah i Förenade Arabemiraten och Jeddah Islamic Port.

Fig 3 – Större oljeterminaler i Saudiarabien.

Hela denna region är emellertid mycket trafikerad. Nedan finns ett satellitfoto av ett trafikstopp orsakat av oljetankfartyg nära Basra i Irak. Denna trafikstockning ledde till en fördubbling av fraktpriserna där.

Nu vidare till Malaccasundet som är det längsta och ett av de mest trafikerade sunden i världen. Malaccasundet förbinder Indiska oceanen med Sydkinesiska havet. Majoriteten av de tankfartyg som passerar genom Malaccasundet gör det på väg mot Kina, Japan och andra länder i Asien och Stillahavet. Med tanke på det faktum att Kina för närvarande är den största importören av råolja är det säkert att anta att den mest trafikerade destinationen för transport av råolja måste vara någonstans i Kina. Enligt China shipping database ser vi att Ningbo-Zhoushan med en råoljeterminal med kapacitet på 250 000 ton framstår som den största och därmed den mest trafikerade destinationshamnen i Kina. Det finns emellertid uppgifter om att det är hamnen i Shanghai som är den största mottagaren av olja i Kina.

Fig 4 – Jämförelse mellan hamnarna i Shanghai och Ningbo-Zhoushan.

Under 2017 uppgick den totala importen av råolja till EU till 565,7 miljoner ton. Den största importen kom från Ryssland (163,1 miljoner ton), Norge (61,4 miljoner ton), Irak (44,0 miljoner ton), Kazakstan (39,7 miljoner ton) och Saudiarabien (35,6 miljoner ton). Den ryska importen har förblivit relativt stabil under det senaste decenniet medan importen av råolja från Norge nästan har halverats under perioden 2000-2017, från 114,9 miljoner ton till 61,4 miljoner ton. Det betyder att mycket av den olja som importeras till EU kommer genom pipelines och andra typer av rörledningssystem.

Större delen av all olja som kommer till Europa genom transportfartyg kommer precis som det mesta annat till en av tre större hamnar. Rotterdam's hamn, Antwerpen's hamn och Sjönuren frakt, oavsett typ, till Europas hamnar, angivet i ton per capita. Tjeckien, Luxemburg, Ungern, Österrike, Slovakien och EFTA-länderna Liechtenstein och Schweiz har inga havshamnar varför de saknas i sammanställningen.

De största hamnarna i USA
Den amerikanska marknaden har flera stora oljehamnar. Den största hamnen för import av råolja är Louisiana Offshore Oil Port, den enda hamnen utmed Gulfkusten som kan ta emot så kallade supertankers. De största hamnarna för export av råolja är de i Houston och Corous Cristi, båda belägna i Texas. Dessa hamnar kan emellertid inte ta emot större fartyg, utan fraktar ut denna till Very Large Crude Carriers som väntar offshore.

Trender på oljemarknaden
Den som handlar med olja måste inte bara hålla koll på vad som händer med oljepriset. Det finns en rad olika saker som påverkar utvecklingen. En av de mer kända trenderna är antalet aktiva riggar i USA och globalt, men det är bara en av många saker som kan påverka.

Nedan har vi listat några av de saker som kan komma att ha betydelse för oljepriset.

OPEC-produktionen avser leverans av olja specifikt från länder inom Organisation of Petroleum Exporting Countries (OPEC) https://www.opec.org/. Det finns för närvarande 14 OPEC-medlemmar inklusive tre av de fem främsta oljeexportländerna – Saudiarabien, Irak och Förenade Arabemiraten. Qatars medlemskap i OPEC upphörde att gälla 2019 och förnyades inte. OPEC har varit mycket aktuell under Coronakrisen, framförallt för att organisationen försökt arbeta för att få sina medlemmar att minska sin produktion och inte översvämma världsmarknaden med olja.

Fracking är en metod för att utvinna naturgas och petroleum som finns under djupbergformationer. Tekniken innefattar att injicera frackingvätska – väsentligen vatten med vissa kemiska tillsatser – i bergformationer vid högt tryck för att spräcka berget och möjliggöra frisättning av kolväten. Fracking är populärt i USA medan planer på att starta om fracking i oktober 2018 har mött lagliga utmaningar och orsakat småskalig seismisk aktivitet. Fracking är en betydligt dyrare metod för att utvinna olja än den traditionella metoden, men ger i gengäld en bättre ekonomi över tiden då det inte behövs lika många borrningar. I och med det låga priset på olja under våren 2020 är det många av de företag som är verksamma med denna teknik som valt att stänga ned sina verksamheter. Redan tidigare var det många av dessa företag som hade svårt att betala räntorna på sina obligationslån. Av den anledningen spekulerar många marknadsobservatörer i att det kommer ske stora strukturaffärer bland frackningsföretagen.

Oljeefterfrågan är nationens oljeförbrukning och motsatsen till oljeförsörjningen. Det största oljekonsumtiva landet i världen är USA, som konsumerade 19,88 miljarder fat (Gbbl) 2017. Kina kom på andra plats med ett oljebehov på 13,23 GB. Indien (4.69 Gbbl), Japan (3.99 Gbbl) och Saudiarabien (3.92 Gbbl) utgör de fem största. En förändring i konsumtionsmönstret kommer att påverka oljeefterfrågan, och kan därmed komma att påverka oljepriset.

Energiomvandling är den långsiktiga strukturella förändringen av en nations energimix. Till exempel definieras övergången från olja och kol till naturgas som en energiövergång, liksom införlivandet av förnybara energikällor för att kompensera produktion av fossila bränslen. Många regeringar och företag har lagt fram energipolitik för att främja en energiövergång till mer förnybara och renare energikällor de senaste åren. De låga oljepriserna de senaste åren har emellertid gjort att intresset för alternativa, förnyelsebara energikällor minskat då det är svårare att räkna hem dessa ekonomiskt.

Hur handlar man olja?

Olja är världens mest omsatta råvara och det finns inte bara ett sätt att investera eller spekulera i en förändring av oljepriset. Faktum är att det finns minst 160 olika typer av råoljekontrakt som handlas världen över på olika börser. Till detta kommer en mängd olika oljederivat, till exempel diesel, bensin, heating oil etc.

Vi börjar med att titta på vilka olika investeringsstrategier som finns, vilka olika sätt som finns för att investera i olja.

En egen brunn, eller i alla fall en andel i en brunn eller ett oljefält. Det finns en rad olika företag som har specialiserat sig på detta område. Vissa erbjuder enbart möjligheten att köpa en andel av en lease, en så kallad WI eller working intrest, i en oljekälla. Andra erbjuder en heltäckande service, och sköter även allt pappersarbete och fungerar som mäklare.

Köp aktier i oljeföretag. Det finns en rad olika företag som arbetar med att utvinna eller prospektera efter olja vars aktier handlas på börserna världen över. Royal Dutch Shell plc (NYSE: RDS-A), Exxon Mobil Corporation (NYSE:XOM) och Lundin Energy (Stockholm: LUNE) är exempel på företag som finns i denna sektor.

Börshandlade fonder. Det finns flera mycket välkända börshandlade fonder som erbjuder investerare en möjlighet att exponera sig mot oljepriset. Det finns dessutom ETFer som inte investerar i olja, utan i oljeföretag. Placerare kan också köpa eller blanka oljerelaterade, börshandlade fonder. Två av de mest omsatta oljebackade ETF:erna är USO och OIL. Andra alternativ är DCR, UCR och DUG. Den som önskar hävstång kan få det också. Problemet med börshandlade fonder är att det sedan ett par år inte är möjligt för europeiska investerare att köpa amerikanska ETFer. Det går däremot handla CFD kontrakt på amerikanska börshandlade fonder.

Bland de ETFer som investerar i oljeproducerande företag kan nämnas SPDR Energy Select Sector Fund, SPDR S&P Oil and Gas Exploration and Production ETF, VanEck Vectors Oil Services ETF, iShares U.S. Energy ETF och Vanguard Energy Index Fund ETF.

Vid sidan av ETFer finns även så kallade Mini Futures och certifikat (ETN) som handlas på börsen. Dessa är också en typ av börshandlade produkter, och finns både med och utan hävstång.

Terminer eller optioner. Det vanligt sätt att handla olja på är göra det genom terminer eller optioner på NYMEX, New York Mercantile Exchange. Dessa går till leverans varje månad året om och handlas under kortnamnet CL (avser Light Sweet Crude Oil). Oljan som handlas på NYMEX prissätts i dollar. Det omsätts vanligen mer än 10 miljoner kontrakt per månad, som erbjuder utmärkt likviditet. Terminer och optioner på olja har emellertid en relativt hög risk på grund av de handlas i enheter om 1 000 fat och 0,01 USD per fat minimiprisförändring

CFD:er. Ett av de allra enklaste sätten att handla olja är att göra det med CFDer. En CFD (contract for difference) är en typ av kontrakt mellan en handlare och en mäklare. De flesta leverantörer av CFD-handel gör det möjligt för handlare att spekulera i priset på terminsavtal för råolja, men kontaktstorlekarna är ofta mycket mindre än vanliga futures kontrakt. Till exempel kan en CFD för råolja vara för 25 fat, istället för ett standardkontrakt på 1 000 fat. Du kan också handla med mjuka råvaror på samma sätt, direkt från hemmet.

CFD: er ger dig möjlighet att handla med råolja i båda riktningarna. Oavsett om du har en positiv eller negativ syn på råoljeprognosen och prognoserna, kan du försöka tjäna på antingen den framåtgående eller nedåtgående prisrörelsen.

Support


Valutahandel.se
c/o Short Selling SL
Ricardo Soriano 19
Marbella, Spanien

Kontakta oss

Vi jobbar ständigt med att utveckla sajten och lyssnar gärna på våra besökare när det kommer till förslag på förbättringar.

Har du några tips eller frågor, tveka då inte att

maila oss eller ringa oss på 08-42002330.

All handel med finansiella instrument innebär risk, så också vid valutahandel och CFD handel. Satsa bara kapital som du är beredd att förlora. CFDs är komplexa instrument som har en hög risk att förlora pengar p.g.a. hävstång. Mellan 74-89% av alla privata investerarkonton förlorar pengar när de handlar med CFD:er. Du bör överväga om du förstår hur CFD fungerar och om du har råd att ta den höga risken att förlora dina pengar. Tidigare resultat garanterar inte framtida vinster. Informationen på denna sajt är presenterad i utbildningsyfte och ska inte betraktas som investeringsrådgivning. Det är helt kostnadsfritt att använda vår webbplats, även för realtids-kurser i realtid. Istället för att ta betalt för att använda webbplatsen, så får vi betalt av valutamäklare och affärspartners som vi har kommersiella samarbeten med.

Footer Logo
Följ oss på

Copyright© 2010-2024 www.valutahandel.se All Rights Reserved.