Stefan Ingves lämnar med räntan i topp efter att ha åstadkommit – vadå?

Stefan Ingves tillträdde 2006 som Riksbankschef i Sverige och kommer att sitta kvar på sin post året ut. Stefan Ingves har ett oerhört gediget CV – https://www.riksbank.se/globalassets/media/riksbanken/direktionen/cv/stefan-ingves-cv.pdf som de flesta av oss naturligtvis inte är i närheten av. Vad som förbryllar mig är hur en person med ett sådant CV kan vara så tvåa på bollen hela tiden. Jag tänker då framförallt på hur Riksbanken höjde räntorna rakt in i brinnande finanskris och hur man nu varit  sen på inflationsbollen och därefter än en gång förefaller vara på gång att gå in i en lågkonjunktur med låsta bromsar och sladdande bil. Vad är det egentligen som händer?

Räntepolitiken under finanskrisen

Min personliga upplevelse och bild av vad som hände med räntepolitiken in i finanskrisen är varken definierad eller glasklar men jag minns att min boränta toppade ut någonstans kring 4,5 % – jag hade en helt fantastisk deal skulle det sedan visa sig. Reporäntan plus eller om det var minus 0,5 % – ett sånt avtal skulle man ju haft de år som följde. Dock finns det som tur är formella utvärderingar och dokumentation kring vad som hände – https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/utvardering-av-penningpolitiken-20062008-och-en_GW01FiU24/html. Räntehöjning upp till 4,75 % hösten 2008 sker alltså efter det att Lehman Brothers gått upp i rök! http://archive.riksbank.se/sv/webbarkiv/Publicerat/Pressmeddelanden/2008/Reporantan-hojs-till-475-procent/index.html

Ett gravt tjänstefel?

Retrospektivt kan ju ovan räntehöjning inte anses vara annat än ett gravt tjänstefel, utöver att fullständigt ha misslyckats med att förstå amplituden av vad som utspelade sig i USA så hade man under flera månader ignorerat en globalt vikande konjunktur. En möjlig förklaring till Ingves agerande kan ha varit att kronan hade börjat att försvagas kraftigt mot Euron och dollarn från sommaren 2008 – kanske var Ingves precis som nu då rädd för importerad inflation. Problemet då var ju att det inte fanns en chans att överhuvudtaget stoppa den utvecklingen hur hög ränta han än satt – detta eftersom drivkraften bakom valutarörelserna den gången var något helt annat! Man kan i detta sammanhang som erfaren grafryttare konstatera att Ingves har noll koll och ordning på marknadens drivkrafter under panikrörelser.

Covid-krisen har bidragit till inflationsproblemet

Det andra stora misslyckandet har pågått sedan Covid-krisen och fortsätter att utspela sig här och nu fast på ett Globalt plan. Egentligen har det pågått i varierande form sedan finanskrisen. Covid-krisen är och förblir i min bok den absolut största drivkraften bakom dagens inflationsproblem, vilket i mångt och mycket inte enkom är Stefans fel utan en global härdsmälta i hur saker och ting ska och kan hanteras. Massiva penningpolitiska och finanspolitiska stimulanser som dessutom ackompanjeras av stora utbudsstörningar.

Samtidigt är det där historia och det är kanske lite mer intressant att spekulera i vad det nu begås för misstag i realtid, inte minst eftersom det ju blir som så att man sätter sin egen kompetens och trovärdighet på spel. Å andra sidan är det avsevärt mindre betungande för andra människor om jag har fel (en icke fråga) relativt om Stefan har fel (folk kan få lämna hus och hem). Så ja – jag har helst fel i det jag nu ska framföra.

En vacklande ekonomi

Liksom inför finanskrisen finns nu relativt tydliga indikationer på att ekonomin globalt vacklar. Vi har en väldig inflation enligt allehanda mätningar samtidigt som det nu faktiskt är uppenbart tydligt att priserna på flera insatsvaror sjunkit betänkligt sedan sina toppar. Det kommer i sin tur vad det lider synas i priser på slutvarorna för oss konsumenter. Till exempel är vetepriserna ned ca 50 % sedan topparna i mars. Kaffepriset är ned, oljepriset är ned och priserna på virke har total kollapsat. Bara ett axplock men det finns så klart massor med fler exempel! Får ni läsa om det i tidningen?

Inflationen vs räntorna

Inflationen är alltså på väg nedåt, hur mycket är svårt att sia om men det framstår som helt uppenbart att det som nu syns i statistiken är historia! Vad som förmodligen kommer att utspela sig härnäst är att likviditetsåtstramningarna går över styr i den bemärkelsen att räntorna relaterat vad ekonomin behöver stiger exponentiellt som en kvot på dess välmående. Högre räntor samtidigt som konjunktur och ekonomi försämras, det går liksom åt fel håll i dubbel takt för det är inte så att räntorna höjs i en tid med stigande ekonomisk aktivitet.

Lägre efterfrågan

Ett grundläggande fel är att man försöker påverka utbudsinflation genom att höja och sänka räntorna vilket i princip endast kan göras på efterfrågesidan. Så vad som händer nu är att man slaktar konsumenternas köpkraft utan att egentligen ha någon påverkan på utbudet. Om nu utbudsproblematiken mirakulöst löser sig kommer vi förmodligen se en sällan skådad prisslakt på råvaror då det inte finns efterfrågan från ekonomiskt decimerade konsumenter.

I det fall utbudsproblematiken inte löser sig är problemet desto större eftersom konsumenterna inte får draghjälp av lägre priser – läs stagflation. I föregående situation stimuleras ju konsumenterna genom att deflation ökar köpkraften vilket till slut vänder skutan.

Svåra beslut för Stefan Ingves

Vad ska Stefan göra då? Ja – det är ju inte så att hans situation är så där väldigt lätt. Men att höja räntorna på det aggressiva sätt som nu görs är högst märkligt, det finns inte mycket han kan göra för att påverka inflationen annat än att försöka hålla kronan stark. Men vad är egentligen effekten av det? Framförallt är den svaga kronan ju övergående. Det kan rent av visa sig att kostnaden för nuvarande agerande kan bli mångdubbelt högre än den potentiella vinsten någonsin kunnat vara.

Ett systemfel i styrningen av svenska Riksbanken?
Vi är alltså på väg rakt in i ett ekonomiskt väldigt prekärt läge som varit under konstruerande sedan finanskrisen av Centralbanker globalt och Stefan Ingves sedan finanskrisen. Ett mer eller mindre kontinuerligt felaktigt handhavande historiskt och nu pågående pekar ju på ett grundläggande systemfel i styrningen av Riksbanken – för inte kan väl en person med hans CV vara så blind och tondöv för vad som utspelar sig framför hans ögon och öron?

Stefan Ingves riskerar alltså att lämna det sjunkande skeppet i de få livbåtar som faktiskt finns till buds, kvar på däck sitter vi i andra och tredjeklass i väntan på att omslutas av en synnerligen kall och bister ekonomisk verklighet. Är det någon som tänker på Titanic?

Oavsett om du är positiv och tror på en bull-market, eller negativ och tror på en bear market den närmaste tiden, så kan du handla båda hos Skilling med CFD.

Publicerad: Måndag 28 november 2022, kl 08:30
Författare: Johan Berntorp

TAGGAR

---

Andra liknande nyheter

Här nedan kan du hitta fler liknande nyheter för att fördjupa dig i ämnet eller läsa om något relaterat.