TINA blir TIA? Realräntans återkomst

Vi har under många års tid nu levt med väldigt låga räntor – så pass låga att den faktiska inflationen sannolikt under perioder varit högre än den ränta man kunnat erhålla från både kortare och längre bindningstider på räntor. Idag så bestämde sig Riksbanken däremot för att höja reporäntan till 0.25%, vilket träder i kraft den 4:e maj. Kanske är det dags för realräntans återkomst?

Situationen som då uppstår är att investerare har sökt sig allt längre ut på den berömda riskkurvan för att få avkastning/ränta på sina pengar. Vi har länge fått höra att “There Is No Alternative” (TINA) men i och med att centralbankerna nu kommunicerar åtstramning går det faktiskt att skönja en framtid där vi faktiskt får ett mer “normalt” ränteläge – det vill säga en situation där den ränta man kan erhålla på relativt trygga investeringar faktiskt kompenserar för inflationen!

Ofta för tidigt ute..

Jag ska inleda med att säga att jag alltför ofta är alldeles för tidigt ute med vad jag tror kommer hända – även om jag inbillar mig att det faktiskt relativt ofta blir som jag tror. I det här fallet är jag relativt säker på att det är så. Det är en bit kvar till att vi ska få högre räntor än vad vi har inflation men det kan finnas ett värde i att vara förberedd.

Vad är realränta?

Den ränta som erhålls efter att inflationen tas bort från den nominella räntan. Realräntan brukar användas vid beräkningar av kassaflöden och avkastning för att få en finansiell översikt.

Vad låga realräntor betyder i praktiken

För det första – när realräntorna är låga eller negativa finns det nästan ingen ränta att diskontera framtida kassaflöden med. En negativ ränta leder i teorin till att framtida kassaflöden blir oändliga, dvs de framtida kassaflödena blir mer värda i framtiden än vad de är idag…intressant tanke faktiskt. Effekten på de finansiella marknaderna torde vara otroligt gynnsamt för riskabla tillgångar då mer “säkra” tillgångar som exempelvis statsobligationer ger så otroligt låg ränta att det enda sättet att inflationskompenseras är att ta risk.

Tagit lång tid för centralbankerna att inse långvarigheten

Under en längre period nu har den underliggande inflationen stigit kraftigt och det tog tid för centralbankerna att begripa att det skulle bli mer långvarigt än vad de först trodde. Under all den tid de inte har agerat har således gapet mellan den ränta du får på relativt riskfria tillgångar och den faktiska inflationen bara växt. Kanske är detta en av förklaringarna till uppgången efter Covid-kraschen. Dvs marknaden förstod att vi skulle få inflation och att Centralbankerna inte skulle strama åt. Nu har vi istället ett läge där alla begriper att vi har inflation – en inflation som sannolikt inte kommer komma ned till några 1 – 2 procent varken smidigt eller snabbt. USA har en inflation på cirka 8 procent och en låg arbetslöshet – detta gör att det torde vara en smal sak för FED att strama åt. En åtstramning som bör påverka inflationen i varje fall något, kanske tillräckligt för att uppnå en positiv real-ränta. Detta skulle i sin tur betyda att diskonteringskalkylerna kommer ge vid handen att framtida vinster faktiskt kommer att vara påtagligt mindre värda än vad de var tidigare. Om inte annat kommer (läs bör) gapet mellan inflation och ränta att minska vilket påverkar diskonteringskalkylerna oavsett. Det är i grunden förändringen och riktningen som är det intressanta för marknaden – inte alltid den faktiska situationen.

Alternativ till tillväxtaktier?

För investerare bör detta innebära att alternativen till tillväxtorienterade investeringar blir mer intressanta än tidigare då man hellre får sina pengar nu än långt in i framtiden då de kommer eller förväntas vara mindre värda. Så det kommer helt enkelt inte vara lika spännande att investera i bolag med lågt kassaflöde och negativa resultat. Denna typ av projekt kommer heller inte attrahera lika mycket kapital då en högre real-ränta än tidigare kommer att öka avkastningskraven eftersom den nu finns – ALTERNATIV.

Dock är det så att den absolut största förändringen kommer ske vid det tillfälle då investerare faktiskt i större utsträckning kommer att intressera sig för räntemarknaden på nytt. Den globala obligationsmarknaden är gigantisk och om avkastningsmöjligheterna på denna marknad ökar så kommer kapital att söka sig dit – en del av detta kapital kommer att komma från aktiemarknaden!

En riktig chock-effekt skulle kunna uppstå om Centralbankerna stramar åt samtidigt som inflationen bedarrar – kanske på grund av en global ekonomisk återgång. Man kan då tänka sig att realräntorna ökar i relativt snabb takt och att effekten blir oerhört påtaglig. Man skulle kunna säga att vi i värsta fallet går från TINA, till TIA (There Is Alternative) till – TINA men att det då inte finns alternativ till “Bonds”. Lite som 2008. Jag glömmer aldrig påståendet från snubben på CNBC från Cazanoe Capital (Tror det hette så) som sa; “Stocks are for losers and Bonds are for winners”! Skulle någon säga så idag skulle man framstå som skvatt galen – men det var faktiskt så snacket gick på en av världens största finansiella nyhetskanaler. Vi är dock inte där än!

För att den situation vi haft tidigare ska bestå så krävs väl i praktiken att inflationen backar tillbaka så att centralbankerna planerar om igen. Men min erfarenhet är att centralbankerna är väldigt trögrörliga och inte byter fot förrän de inser att de måste. Exempelvis höjde Riksbanken räntorna rakt in i finanskrisen – har för mig jag hade en boränta på drygt 4 procent då…

 

Publicerad: Torsdag 28 april 2022, kl 09:37
Författare: Johan Berntorp

TAGGAR

---

Andra liknande nyheter

Här nedan kan du hitta fler liknande nyheter för att fördjupa dig i ämnet eller läsa om något relaterat.