Digital euro i fokus: Kan ECB verkligen konkurrera med marknaden?

Europeiska centralbanken (ECB) har under de senaste veckorna ökat takten i sitt arbete med en digital euro.

Tanken är att skapa en centralbanksstyrd digital valuta (CBDC) som ska kunna användas i hela euroområdet, både av företag och privatpersoner. Projektet har diskuterats i flera år, men nu pratar man öppet om att bygga en digital euro lösning ovanpå etablerade blockkedjor som Ethereum (fakta) eller Solana (fakta). Detta sker som ett direkt svar på USA:s nya reglering, där den så kallade Genius Act öppnar för en bredare legalisering av stablecoins och digitala valutor. Bara namnet indikerar ju hur intresserad man blir av att läsa vad det handlar om vs “digital euro” som det talas om inom EU.

Men den verkliga frågan är: kan ECB verkligen lyckas? Är det realistiskt att en statlig aktör, med sin långsamma beslutsprocess och fokus på kontroll, ska kunna skapa något som konkurrerar med marknadens egna lösningar? Som vi ser det på Valutahandel.se finns det starka skäl att vara kritisk. På många sätt känns det som att ECB framför allt kommer att hindra användningen av digitala valutor inom Europa, snarare än att det tillför något som skulle kunna hjälpa tillväxten. Men det är kanske också det hemliga målet?

Troligen så är en digital euro ingen lösning som kommer förbättra för Europeér eller någon annan; bara skapa mer regler som måste följas av bolag som bedriver verksamhet inom EU. Det är en lösning som “tvingas på” konsumenterna, istället för något som de efterfrågar.

Marknaden leder redan utvecklingen

Låt oss börja i USA där Vita Huset nyligen släppte en historisk rapport om krypto som fått kryptomarknaden att se grönt. I det stora landet på andra sidan Atlanten så har privata aktörer som Circle (USDC) och Tether (USDT) redan skapat världens två största digitala valutor, knutna till dollarn. Tillsammans står de för över 150 miljarder dollar i cirkulerande stablecoins. Dessa används i praktiken som ett digitalt betalningssystem, där handlare, investerare och privatpersoner kan flytta pengar globalt på sekunder – något som det traditionella banksystemet sällan klarar av.

Dessa stablecoins har vuxit fram organiskt, drivet av marknadens behov. De har testats i skarpt läge under flera år, byggts ut med omfattande infrastruktur (plånböcker, börser, betalningslösningar) och har i princip blivit en de facto-standard i kryptoekonomin. Frågan när man växlar krypto, tillfälligt eller på lite längre sikt, är oftast inte vilken “neutral” kryptovaluta som man växlar till utan istället om det är USDT eller USDC. Det är nämligen på dessa två som bäst kurser och störst likviditet finns. I många länder, såsom Portugal, så innebär ju en växling till fiat att man behöver skatta, vilket man dock kan undvika ifall man håller en eller flera kryptovalutor i över 1 år.

Och euron då? Här är läget helt annorlunda. Det finns visserligen några euro-stablecoins, exempelvis Stasis Euro (EURS) och Circle’s Euro Coin (EUROC). Men adoptionen är minimal jämfört med dollarbaserade stablecoins. Likviditeten är tunn, volymerna låga och förtroendet svagt. Kort sagt: marknaden har inte efterfrågat digital euro i samma omfattning. Mario Draghi nämnde i en EU rapport att konkurrenskraften inte var lika stark i Europa som den är i USA och man måste tänka på ett nytt sätt. Men när staten försöker kontrollera allt, hur enkelt är det då? Samtidigt så leder Donald Trump och hans team in USA i centrum för kryptovalutor, medan EU istället försöker att reglera sönder allting (som vanligt).

Tidiga misslyckanden för ECB inom digital valuta

Ett av de mest kända exemplen är TARGET Instant Payment Settlement (TIPS), som lanserades 2018. Det var tänkt att bli en banbrytande europeisk lösning för direktbetalningar i realtid – en sorts föregångare till en digital euro. ECB marknadsförde det som ett alternativ till Visa, Mastercard och internationella betalnätverk.

Vad hände med TARGET?

Användningen blev minimal. Väldigt få banker anslöt sig, och de flesta kunder såg aldrig någon praktisk nytta. Tjänsten blev krånglig att använda, inte integrerad i vardagliga appar, och saknade en tydlig “value proposition” jämfört med lokala initiativ som Swish i Sverige, Bizum i Spanien eller Multibanco i Portugal. Marknaden hade redan bättre lösningar, vilket gjorde att TIPS i princip försvann i skymundan.

Det här är en tidig indikation på varför många är skeptiska till en digital euro: ECB är bra på att ta fram infrastruktur på pappret, men dåliga på att bygga något som människor faktiskt vill använda.

Varför har euron misslyckats digitalt hittills?

Det finns flera förklaringar och här är några tänkbara anledningar:

Det är fortfarande en avsevärt större global efterfrågan på dollar, men inte alls samma tryck på euron. När företag i tillväxtmarknader ska prissätta export eller när investerare vill ha en säker hamn, så har de traditionellt valt dollarn, även om BRICS tycks vara en motpol som hittills tar betalt i en av BRICS-ländernas lokala valutor, t. ex Kinesiska yuan (CNY). Medan Euron saknar den globala statusen som världens viktigaste reservvaluta, så är vi nog alla ense om att dollarns tid på tronen inte kommer att fungera för alltid med ett skuldtak som stiger med 1.7 biljoner USD under 2024 och ytterligare 1.9 biljoner under 2025. Frågan är väl snarast när USA inte lyckas betala av sin stadsskuld? Så det huvudsakliga alternativet till Euron just nu är inget bättre på vare sig kort sikt (de flesta tror dollarn ska sjunka mot EUR, över 1.22 det närmaste halvåret) eller lång sikt (problem med stadsskulden).

Europa är också mer fragmenterat. Det finns en rad olika regelverk, olika skattesystem och vitt skilda politiska agendor. Att införa en digital euro som fungerar smidigt i 20+ länder är betydligt svårare än att rulla ut en dollar-stablecoin i USA.

Kommersiella banker i Europa är rädda för att en digital euro ska kannibalisera deras inlåning. Om privatpersoner kan hålla pengar direkt hos ECB i form av en digital plånbok, varför ska de då ha konton hos lokala banker? Detta skapar politiskt motstånd och gör att projektet hela tiden bromsas.

Privatekonomiska aktörer som Tether och Circle drivs av marknadens hårda krav. Ifall man misslyckas att leverera en produkt som fungerar, så förlorar man kunder. Centralbanker har inte samma press. Resultatet blir ofta långsamma, byråkratiska lösningar med tveksam användarupplevelse.

Slutligen så är ju den digitala euron skapad för att kunna hålla koll på medborgarna och det är ju knappast något som kryptoinnehavare tycker är fördelaktigt. Men får bara negativa effekter, men manas ändå att välja den digitala euron. Ok, troligen så går USDT eller USDC ner i pris, men då går det åtminstone att välja alternativa stablecoins såsom Pax Gold (PAXG).

ECB:s vision kontra verkligheten

ECB:s officiella linje är att en digital euro ska ge medborgare en säker digital betalningslösning, medan den också ska stärka eurons internationella roll. Samtidigt så vill man minska beroendet av amerikanska betaltjänster och stablecoins och kydda konsumenter från privata monopol inom betalningar. Men i verkligheten så tvingas man ju in i ett monopol, så ideén fungerar inte direkt. Kritiken från privata aktörer i kryptobranschen är tydlig.

Innovation och tempo
Privatägda aktörer som Circle, Tether, Binance eller fintechbolag som Revolut rör sig snabbt, testar nya lösningar och justerar produkten utifrån användarnas behov. ECB däremot arbetar i åratal med utredningar, pilotprojekt och politiska kompromisser. Resultatet blir att man alltid är fem steg efter marknaden.

Övervakningsrisker
Vissa privata kryptospelare varnar för att en digital euro riskerar att bli ett verktyg för massövervakning. Varje transaktion kan i teorin loggas av staten, vilket går stick i stäv med kryptomarknadens ideal om öppen men privat användning. Detta gör att många kryptoentusiaster ser ECB:s projekt som ett hot mot frihet, inte som ett verktyg för innovation.

Tvång att hålla sig inom fiat-systemet
Många kritiker menar att ECB:s egentliga mål inte är att skapa en bättre digital betalningslösning, utan att låsa in människor i eurosystemet.

Stablecoins som USDC och USDT gör det lätt att flytta pengar mellan länder, handla krypto och till och med undvika banker. En digital euro däremot kommer med största sannolikhet att designas för att förhindra flykt från fiat. Begränsningar i belopp, strikta KYC/AML-krav och “anti-crypto”-regler kan göra den mer till en form av digitala kontanter där staten har full kontroll.

Privata kryptohajar tror att ECB inte är ute efter att konkurrera på lika villkor, utan efter att ersätta marknadens fria lösningar med en statligt kontrollerad “monopol-token”. Vad tror du?

Varför försöker ECB tvinga fram fiat-systemet?

ECB's vilja att behålla fiat systemet handlar i grunden om makt och kontroll. Fiat är statens verktyg. Genom att ha ensamrätt på valutan kan staten driva penningpolitik, kontrollera inflation, och indirekt styra kreditflöden.

Kryptovalutor hotar detta. Om företag och privatpersoner i allt större utsträckning börjar använda stablecoins eller Bitcoin i vardagliga transaktioner, undermineras ECB:s förmåga att påverka ekonomin.

En digital euro blir svaret. Istället för att tillåta privata alternativ, försöker man skapa en statlig version som håller kvar användarna i fiat-systemet.

Det är därför många menar att ECB:s initiativ är mer försvarsstrategi än innovation. Det handlar inte om att skapa något bättre än marknaden – utan om att förhindra att människor helt lämnar det traditionella banksystemet. Ifall du tror på möjligheten till frihet, så handlar du med Bitcoin istället eller någon annan kryptovaluta istället för ECB's digitala Euro. Du kan t. ex prova genom Skilling som har svensk support och riktigt bra utbud.

Publicerad: Fredag 22 augusti 2025, kl 17:28
Författare: Markus Jalmerot

TAGGAR

---

Andra liknande nyheter

Här nedan kan du hitta fler liknande nyheter för att fördjupa dig i ämnet eller läsa om något relaterat.